|
Karl-Heinz
Helmut Franz Erret, konstnär och målare, född på
Kreuzstraße 23 i Leipzig, Sachsen Tyskland den 23 augusti 1920. Han växte upp i Karlsbad
Tjeckien,
där han som 11-åring började samla mineraler, en
samling som vid hans död omfattade mer än 2500 olika exemplar från hela världen. |
|
Under åren 1934-38
utbildade han sig till bildhuggare. Han arbetade sedan i
yrket fram till december 1940, då han blev inkallad till
militärtjänstgöring och skickades till Östfronten.
Efter kriget fick han tillbringa några månader i både
amerikansk och rysk fångenskap innan han i september 1945
släpptes fri. Efter frisläppandet flyttade han till
Braunschweig i den Brittiska zonen, där hamnade han
återigen i fångläger. Men i oktober 1946 var tiden som
krigsfånge över och han lämnade lägret som en fri man. |
|
Eftersom alla hans dyrbara bildhuggarverktyg
försvunnit under kriget, kunde han inte återuppta sitt
gamla yrke som bildhuggare. Han valde istället att
försörja sig som konstnär till dess något nytt
uppenbarade sig. |
|
Heinz far, Franz Xavier
Erret (1892-1947) var direktör och målare med egen firma i Karlsbad där
han tillverkade och sålde mönsterdekorer till
porslinsindustrin. Fadern hade genom sina många resor i
Europa kommit i kontakt med Wilhelm Kåge på Gustavsberg
och då passat på att introducera sin son Heinz. I
början av 1949
skickar Kåge en inbjudan till Heinz, som då befinner sig
i Hannover, om att han är välkommen till Gustavsbergs
Porslinsfabrik. |
|
Heinz accepterar Kåges
inbjudan och i mars 1949 anländer han till Sverige. Under
de första fyra månaderna arbetade han på Länssanatoriet
vid Uttran, men kring månadsskiftet juli augusti börjar
han sin anställning vid Gustavsbergs Porslinsfabrik. Där blev han en av 25 personer
som arbetade med Kåges Argenta. |
|
Heinz blev mycket fascinerad
när han såg hur de målade motiv i silver på vaser, skålar
och andra föremål. För att snabbt lära sig tekniken
brukade han komma till arbetet en timme före alla andra
och ibland även arbeta på rasterna, något som inte var
speciellt populärt bland arbetskamraterna. 1950 ordnade Kåge
så att Heinz fick komma in på Konstfack som specialelev
för att studera under kvällstid, en möjlighet som för
övrigt erbjöds alla som arbetade med Argenta. |
|
|
 |
 |
| Argentaföremål
med silvermålningar av Heinz Erret |
|
|
Tekniken med silvermåleri på
stengods utvecklades av Kåge i nära samarbete med Calle
Blomqvist redan 1929 och visades första
gången på Stockholmsutställningen 1930. Kåge
målade själv aldrig Argenta, han gjorde däremot
skisserna till motiven som sedan förfinades av figurmålarna
och slutligen målades på godset. |
|
På
hela avdelningen arbetade 40 personer, gjutare
och drejare inräknade. De fyra främsta sysslade
enbart med figurmålning, som exempelvis Edla
Sofia Arvidsson, medan Heinz främst målade
drakmotiv. I samma stund som Heinz började måla,
slutade Kåge som chef för konstavdelningen och
ersattes av Stig Lindberg. Kåge fortsatte dock
att övervaka arbetet med Argenta. |
 |
Heinz
fick aldrig bli figurmålare. Det var ytterst få
förunnat och de som lyckades kom ofta direkt från
konstskolan. Föremålen som målades av Heinz
signerades "B" eller "HE"
tillsammans med de vanliga stämplarna. Även om de
målades efter förlagor, så fanns ändå en
viss konstnärlig frihet för att sätta personlig prägel på
motivet. Heinz kunde själv känna
igen sitt silvermåleri på flera meters håll. |
| Heinz
målade Argenta ända fram till slutet av
1970-talet, men under de sista 13 åren (1972-85)
ägnade han sig också åt sina landskapstavlor
med silverdekor. Tavlorna som var Heinz egen idé
och utformning, hade tillverkats i mer än 23.000
exemplar när han lämnade Gustavsberg 1985. |
| Till
vänster ses exempel på landskapstavla med
silvermåleri. Heinz gjorde 25 olika motiv i
serien "Våra Svenska Landskapsblommor".
Klicka på tavlan för att se reklambladet. |
|
|
Det gick
sämre med hans förslag om
att måla silverporträtt på keramikplattor. Många
tyckte om dem, men företagsledningen trodde inte
på idén då de inte var målade av en känd
konstnär. Heinz blev aldrig erkänd som
konstnär, trots att han var utbildad både som bildhuggare och målare,
så idén förkastades av företagsledningen. |
|
Heinz
hade vid hemmet tillgång till både ateljé och brännugn,
något de vid Gustavsberg var fullt medvetna om,
så trots denna motgång kunde han fortsätta att
arbeta med porträtt i silver. Hans intresse för
denna typ av arbeten hade f.ö. sitt ursprung i den
fotoateljé han drev i Gustavsberg perioden
1957-75. 1985 slutar Heinz på Gustavsberg och i
augusti samma år gifter han sig med Ingrid. Paret flyttar
därefter till Storängen där de börjar ett nytt liv
tillsammans. Heinz avlider i Nacka den 9 februari 2003.
Hans föremål signerades "HE" eller "HErret". |
|
|
 |
| Silvermåleri
på keramikplatta. Porträtt av
bankdirektör Torsten Wennergren |
|
 |
| Torsten Wennergrens
brev till Heinz med anledning av
porträttet. Klicka för större bild. |
|
 |
| Kungen
på besök i ateljén. Lägg märke till
bilden på väggen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Exempel på signaturer av Heinz Erret
|
|
|
|
|
