Stämplar och Signaturer - Christian Eriksson

Christian Eriksson 1858-1935
Christian Eriksson måste betraktas som en av Sveriges främsta skulptörer. Han föddes på gården Haget i Traserud utanför Arvika den 30 juni 1858 och var en av fem bröder. Han växte upp i faderns snickareverkstad där han tillsammans med sina bröder, fick lära sig att slöjda och göra nytta av bästa förmåga. De fick tidigt vänja sig vid att köra till skogen efter ved, eller att ensamma köra in till Arvika efter varor.
Christians tallang visade sig redan 1869, då var han bara 11 år. Han gjorde en trälinjal som var så fantastisk att den skickades till lantbruksmötet i Göteborg och för denna skapelse blev han prisbelönt 1871.
Vid sjutton års ålder reser han till Stockholm för att utbilda sig vid Tekniska Skolan. Han arbetar hos en ornamentsbildhuggare under förmiddagarna och studerar på kvällarna. Någon tanke att bli konstnär hade han ännu inte fått.
Arbetet på verkstaden var krävande och Christian blev allt skickligare i att modellera ornament. Han blev med tiden den främste på verkstaden och fick snart i uppdrag att utföra de svåraste uppgifterna. Efter en tid blev han också utsedd till arbetsledare och fick bestämma över de andra arbetarna.
År 1877 reste han till Hamburg där en av hans bröder fått arbete hos en möbelarkitekt. Brodern hade uppnått så god inkomst att han kunde hjälpa Christian med nödvändiga respengar. 1877-83 arbetade han som möbelarkitekt och modellör tillsammans med brodern i Hamburg, men när han fick 500 kr i bidrag från Kommerskollegium i Sverige beslutade han sig för att resa vidare, först till Dresden därefter till Paris.

År 1884 kom han till Paris. Där fick han efter en tids sökande plats på ett tegelbruk. En av arbetarna hade uteblivit från sitt beting och Christian fick överta hans uppgifter. Han arbetade på tegelbrukets verkstad under dagtid och ägnade kvällar och söndagar åt att modellera. Samma år gifter han sig också med den vackra Jeanne Tramcourt och tillsammans skulle de få fyra barn.

Gossporträtt i lera

Efter en tid börjar Christian att studera vid en teknisk skola. Han blev också antagen som elev vid Ecole des Beaux Arts under ledning av skulptören Falguiére. Utbildningen varade i tre år och efter den perioden kom hans stora genombrott.

1888 ställde han ut Modellstudien "Maryren" på Parissalongen och för denna fick han både medalj och stipendium. På världsutställningen 1889 visade han bronsvasen "Tjusningen" och "Barnvärlden". Tjusningen hamnade senare på Nationalmuseum i Stockholm och Barnvälden hos Pontus Fiirstenberg. Herr Fiirstenberg var så imponerad att han gav Christian beställning på en stor Linnéreliefe i marmor som skulle skänkas till Nationalmuseum.

Familjen Eriksson vid villan på Djurgården 1898

Åren i Paris hade varit lyckosamma men var sak har sin tid, det var dags att gå vidare och söka nya utmaningar. År 1890 lämnar Christian konstnärskvarteren Paris för att på cykel bege sig till Rom i Italien.

Iklädd sportmössa och knäbyxor träder Christian in på Cesares Osteria i Rom. Han är minst sagt irriterad och berättar för sina konstnärskollegor att han pank och utan reskassa fastnat i en norditaliensk håla på vägen till Rom. När han passerade den fransk-italienska gränsen blev han stoppad och tvingades betala 70 francs i tullavgift för sin cykel. Det var i stort sett allt han hade och blev därför tvungen att stanna kvar vid gränsen i väntan på att ny reskassa kunde skickas från Rom.

Skulptur av Same i trä

Nu var hans cykelresa mellan Paris och Rom snart glömd. På nummer 123, vid sidan av ett franskt nunnekloster på Via Sistina i Rom, hade han inrättat sin bostad och ateljé. Där hade förutom Christian, även Werner Åkerman, Sven Andersson och före dem Egron Lundgren haft sina ateljéer. I samma hus hade även den Ukrainske författaren och nationalhjälten Gogol en gång bott och dött.

På förmiddagarna modellerade han byster efter levande modeller och kvällarna ägnade han åt att dekorera silverbägare och komponera skiffer på lerfat, samtidigt som Werner Åkerman blåste flöjt, drack kaffe och var allmänt lyrisk.

Christian arbetade i många material. Han gjorde byster och skulpturer i trä, brons, gips, lera och granit. Han kunde visa samma kärlek för skapandet av en stor staty, som han gjorde för en enkel relief, kruka, tallrik, klockfodral eller portbeslag. Han ägnade sig också åt möbelsnickeri och var en duktig arkitekt. När han 1897 flyttade hem till Arvika tillsammans med hustrun Jeanne Tramcourt och sina barn, hade han vistats utomlands i 20 år. I Arvika hade han året innan låtit bygga bostaden och ateljén Oppstuhage efter egna ritningar och där bosatte de sig vid hemkomsten. Han hade även köpt en villa på Djurgården i Stockholm.

Familjen stannade bara ett år i Arvika. De hyr ut Oppstuhage till Gustaf och Maja Fjaestad, därefter flyttar de till villan på Djurgården. 1911 skiljer han sig från Jeanne Tramcourt och två år senare den 1 mars 1913, gifter han om sig med Ebba Dahlgren (1878-1968) och blir far till ytterligare tre barn.

Några av Christians verk är, Linnéreliefen och Hjalmar Lundbohm på Nationalmuseum, Jenny Lind i marmor på Operahuset, Hertig Karl i Karlstad, Lars Johan Hierta i Stockholm, Baltzar von Platen i Motala, Jacob Ulvsson i Uppsala, Bronsgruppen Jakt i Helsingborg, St. Göran och Draken i Stockholm samt flera portal- och fasadskulpturer i Stockholm. Christian Eriksson avled i Stockholm den 6 november 1935. Hans föremål är signerade "Chr.Eriksson".

Exempel på signaturer