|
|
| Gustaf
"Gusten" Lindberg 1852-1932 |
| Vilhelm
Mauritz Gustaf "Gusten" Lindberg, bildhuggare
och skulptör, föddes i Katarina församling Stockholm
den 25 november 1852. Han var son till sjökapten
Wilhelm Lindberg och dennes hustru Maria Lovisa
f. Norrman
(1820-1888).
När Gusten föddes befann sig fadern i Tallinn och
1863, då Gusten fyllt 11, är sjökapten Wilhelm
Lindberg spårlöst borta. I en del andra faktarutor
påstås fadern ha dött detta år, men det
överensstämmer dåligt med den information som finns
att tillgå i Sveriges Folkräkning 1880. Där noteras
hustrun Maria Lovisa som fortfarande gift, men att
makens vistelseort är okänd. Vad som hände med
Gustens far har, trots idoga försök, inte gått att
utreda. |
| Faderns
försvinnande betydde att hustrun Maria Lovisa, Gusten
och hans bror Axel kom att hamna i en mycket svår
ekonomisk situation. De tvingades leva ett
kringflackande liv med ständiga bostadsbyten. Det var
först i mitten av 1880-talet, då Gusten mer än väl
uppnått vuxen ålder, han kunde lämna
familjehemmet på Djurgården för att istället bosätta
sig i Ladugårdslands
församling
(idag Östermalm). |
 |
| Gusten
Lindberg |
|
Gusten
hade vid denna tid både påbörjat sina
skulpturala studier och fullbordat flera verk.
Han började som lärling hos Henrik Nerpin där
arbetsuppgifterna mest bestod av
stuckaturarbeten och träornamentering. Under
denna tid blev han också bekant och senare god
vän med Per Hasselberg.
Studierna fortsatte på 1870-talet hos skulptören
Frithiof Kjellberg, därefter på Konstakademien. Under perioden på
Konstakademien skapade han bl.a. skulpturerna
"Eva
vid Abels lik" och "David
med slungan". |
| Efter
examen fick han möjlighet att med hjälp av ett
stipendium resa till Paris för vidare studier.
Där återförenades han med sin gode vän Per
Hasselberg. Det var också i Paris han skapade
skulpturerna "Brutna Bojor" 1882,
"Vågen" 1883, "Gosse som
badat" 1884 och "Dimman" 1885.
Fyra år senare, på Världsutställningen 1889,
tilldelas han förstapris för skulpturen
"Dimman".
Efter sina studier utomlands återvänder Gusten
till Sverige. Men Sverigevistelsen blir relativt
kort, redan 1899 reser han till Italien för
kompletterande studier. |
| 1894
övertar Gusten den då avlidne Per Hasselbergs
ateljé på Östermalmsgatan i Stockholm. Där
kom han att utföra ett flertal arbeten. Bland
dessa kan nämnas "Snäckan" 1889, "Johannes Döparen"
1890 och "Carl Michael Bellman" 1891. |
|
| Flera
av hans verk hamnade hos Greve von Hallwyl och det
Hallwylska Palatset, bl.a. kandelaberfigurerna
"Morgon" och "Afton" samt fontängruppen
"Neptunus". 1907 gjorde han
"Komedien" till Dramatiska Teatern och
"Eko" till gården på Strandvägen 7. |
| Gusten
var medlem i gruppen Opponenterna
(senare Konstnärsförbundet) och erhöll
Kungliga Vasaorden 1911. Han levde hela sitt liv
som ungkarl och fick aldrig några barn. Han
avlider på Solna
ålderdomshem den 15 april 1932. Han signerade
sina verk "Gust. Lindberg". |
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
| Dimman |
Eko |
Morgonen |
Neptunus |
|
|
|
|
|
