Josef Ekberg 1877-1945

Josef Alfred Ekberg, keramiker och formgivare, son till en orgelmakare, föddes på Värmdö den 18 februari 1877. På Luciadagen 1902 gifter hans sig med Elsa Augusta Pettersson och bosätter sig i Gustavsberg. Josef började arbeta i Gustavsbergs Porslinsfabriks målarsal redan 1889, då endast 12 år gammal. Hans första uppgifter var att agera medhjälpare, men så småningom fick han börja måla själv. Inledningsvis handlade det om enklare vägg- och brödfat försedda med landskapsmotiv. 
Josef blev snart god vän med Gunnar Wennerberg och 1898 utvecklade de den s.k. sgrafittotekniken tillsammans, något som tilltalade brukspatron Odelberg. Josef och Gunnar fick också äran att presentera sin nya teknik på Världsutställningen i Paris år 1900. Efter det varma mottagandet i Paris beslutade Odelberg, mot Ekbergs och Wennerbergs önskan, att starta massproduktion av föremål med sgrafittodekor, en massproduktion som pågick ända fram till 1942. 
När Josef en dag i början av 1940-talet besökte en kyrka, kom nästa idé. När han satt i kyrkbänken och tittade upp mot en av ljuskronorna, såg han hur ljuskronans nedre del, som liknade en vas, hade fått en vacker lyster under årens lopp. Josef tog med sig minnesbilden av den vackra lystern till sin ateljé vid Gustavsberg och började experimentera och snart hade han lyckats framställa en helt ny lysterglasyr som skulle bli Gustavsbergs nästa storsäljare. Under sin sista tid vid Gustavsberg arbetade Josef nästan uteslutande med starkeldsgods.
Josef Ekberg är mest känd för sin sgraffitoteknik, men han gjorde även en hel del konstföremål och servismönster. Under åren 1908-17 hade han rollen som konstnärlig ledare vid företaget, en position han sedan överlät till Wilhelm Kåge. Josef stannade kvar vid Gustavsberg ända fram till sin död den 7 december 1945.
Mer info om Gustavsbergs Porslinsfabrik hittar du här
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012