|
| Kalmar
Kakelugnsfabrik, O. Andersson 1879 - 1918 |
|
| O.
Andersson utbildade sig till kakelugnsmästare vid C.A.
Petterssons Kakelfabrik i Stockholm, därefter reser han
till Oskarshamn där han 1858 grundar Oskarshamns
Kakelfabrik. 1862 flyttar han till Karlskrona där han
samma år uppför en ny Kakelfabrik på Köpmangatan 24.
De kakelugnar han tillverkar är av samma fabrikat och av
samma höga kvalité som hos hans läromästare C.A.
Pettersson i Stockholm. |
| Andersson
stannar i Karlskrona fram till 1879 då han av
utrymmesskäl tvingas lägga ner fabriken. Han har under
lång tid sökt möjlighet att kunna bygga ut fabriken,
men fastighetsägaren har hela tiden motsatt sig detta.
Andersson tröttnar på de trånga lokalerna och flyttar
istället verksamheten till
Långgatan 77-79 i Kalmar. Där övertar
han lokalerna efter ett
nedlagt Sockerbruk och startar en ny kakelfabrik. Kvarvarande
lager i Karlskrona förvaltas och saluförs av Apotekare
J.J. Bolin och under en kort period 1883 agerar även handlare
A.J. Larsson återförsäljare av kakelugnar från Kalmar
nyanlagda Kakelugnsfabrik. |
| Vid
Kalmarfabriken arbetade 60 personer och de tillverkade ca 1500
kakelugnar per år, vilket gör fabriken till den
största i Sverige vid den tiden. År 1880 ändrar han
namnet på fabriken, från Kalmar Kakelfabrik till
Kalmar Kakelugnsfabrik, detta för att undvika att bli
förväxlad med Sandbäcks Kakelfabrik i samma stad.
Samma år söker han och får, patent på
förbättringar av spiselkakelugnar för
arbetarbostäder. Andersson sålde sina kakelugnar i hela
norden och
den höga kvalitén uppmärksammades av många, en av
dem var Greve
Sparre vid Kronvall Slott. Sparre blev så imponerad av
Anderssons kakelugnar att lät uppföra 18 stycken i sitt slott. |
| O.
Andersson dör utfattig 1895 och hans dödsbo försätts
i konkurs. Konkursförvaltaren beslutar att
Kakelfabriken skall drivas vidare och vid en utställning i Malmö 1896 får
fabriken mycket beröm för sina kakelugnar. I en
artikel i Arvika
Tidning beskrivs kakelugnarna som "tillverkade av
en fulländad mästares hand". Från 1897 ägs
fabriken av E.A. Eriksson, men den goda tiden lider mot
sitt slut. Precis som i alla
andra städer så drabbades kakelindustrin hårt
då det installerades värmeledningar i husen. Kalmar
Kakelugnsfabrik tvingades upphöra med tillverkningen
1918, fabriksbyggnaden såldes därefter till ett Norsk företag
som startade tillverkning av torrmjölk i
lokalerna. |
|
|
|
|
