|
|
Villeroy
& Boch 1748-
|
|
| Fabrikens
historia grundas i och med att Francois Boch börjar producera
enkel brukskeramik i den Franska byn Audun-Le-Tiche 1748.
Även om det han producerade var enkelt, så höll det mycket
hög kvalité, och snart blev han en välkänd producent av
keramik. Detta resulterar i att han och hans bröder grundar
fabriken Jean-Francois Boch et Freres 1767 nära gränsen till
Luxemburg. I denna nya fabrik, startade de serieproduktion av
brukskeramik. Fabrikens produktion höll så hög kvalité,
att många försökte kopiera Bochs produkter. 1809 köper Boch
mark vid Saarfloden på Tyska sidan av gränsen, och bygger en
helt ny fabrik. Man behåller den första fabriken i
Luxemburg. Under 1800-talets första halva, blev konkurrensen
från andra fabriker hårdare, och 1836 går Francois Boch
ihop med Nicolas Villeroy, och tillsammans bildar de
företaget Villeroy & Boch. |
|
|
Det blir ett lyckat drag, och
fabriken tar efter detta stora marknadsandelar. Samarbetet
fördjupas ytterligare, när Bochs och Villeroys barn gifter
sig 1842. I mitten av 1800-talet startar man också glas och
kristalltillverkning. Anledningen till detta, var att man
ville producera en mer komplett uppsättning för matbordet -
både porslin och glas. Fler fabriker byggs, bla i Belgien. Man exporterade mycket till den
amerikanska marknaden. I
slutet av 1800-talet började man också tillverka
sanitetsprodukter, som tex handfat, toaletter och badkar. |
|
|
Efter första
världskriget var det en del turbulens vid företagets
fabriker, då de före kriget låg i Tyskland, för att efter
kriget hamna i Frankrike. Detta på grund av att Tyska
Saarområdet separerades från Tyskland, och blev en del av
Frankrike. De köpte helt enkelt fabriken "Steingut
Fabrik und Kunsttöpferei F.A. Mehlem, Inh. F. Guilleaume"
i Tyska staden Mehlem
(Bonn), och blev därmed åter lokaliserade i Tyskland. Företaget gick
mycket bra, och på 1930-talet hade man över 10.000
anställda. |
|
|
1931 stängdes
fabriken i Mehlem, detta på grund av den ekonomiska
depression som utbröt i världen. De individuella fabriker
som fanns kvar, betraktas från och med detta, som en enda
fabrikskoncern med huvudkontor i Mettlach. Sedan kom Andra
Världskriget, och de Tyska fabrikerna tog mycket stryk. De
blev i stort sett sönderbombade. Det som blev kvar, hamnade
återigen på Fransk mark, antingen genom flytt, eller då de
redan låg i där. Verksamheten bygges upp igen, och snart var
man tillbaka i full produktion. På 1980-talet utökades
produktionen till att bli mer omfattande. Det var inte längre
bara porslin som producerades. Nu började man också
tillverka bestick, tyger, leksaker och andra saker. Fabriken
utlokaliserades med flera försäljningskontor, och finns
sedan dess på en rad platser i Europa, även i Sverige. |
|
|
|
|
 |
|
| Stämplar
|
|
|
|
|
|
|
|
1842-1860
|
1852-1873
|
1852-1873
|
1873-1883
|
1888
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ca
1900
|
1874-1909
|
1874-1909
|
1874-1909
|
1874-1909
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1874-1909
|
1874-1909
|
1893-1914
|
1893-1930
|
1920-1925
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1920-1925
|
1920-1925
|
ca 1930-
|
ca 1930-
|
ca 1930-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ca - 1980
|
ca - 1980
|
ca 1986 -
|
ca 1986 -
|
- |
|
|
|
|
